dansa på min grav

två och en halv timme senare

2012-02-15T16:13:00.002+02:00

En bit på vägen har jag definitivt kommit, tror jag i alla fall. Det är bra att ha en mamma att kunna ventilera med. Men motigt är det, och jag har absolut ingen lust att höra med de andra studeranden hur länge det tagit för dem, jag känner mig gravt misslyckad för tillfället. Dock är det bara att acceptera, alla sätt är bra förutom de dåliga, och så får det väl ta den tid det tar. Men upp tänker jag inte ge.

den oanvända hjärnan

2012-02-15T13:36:00.005+02:00

Jag har satt mig ner med en uppgift i en kurs om historievetenskap, alltså inte själva historien i sig (krig, fred, människor som levt) utan själva sättet att se på historia, hur vi lär oss, vilka metoder vi använder. Grammatiken kring historia kanske man kunde förklara det hela som.

I alla fall, bestämd och med krigsmasken på tänkte jag ta itu med Uppgiften och till min förskräckelse måste jag inse att jag inte förstår. Jag har alltid läst mycket, haft ett rikt språk, men nu, nu förstår jag inte språket. Det är så fruktansvärt många ord som jag inte använder mig av dagligen att jag inte får i hop det till en helhet. Och skammen och frustationen är mycket påtaglig.
Summa summarum har jag låtit min hjärna sjunka in i någonslags dvala och jag är inte längre van med det där enorma kunskapsflödet som studier medför. Fy för den leden.

effektiviteten effektiviteten

2012-02-14T12:45:00.002+02:00

Det här med att fungera rationellt är tydligen inte min grej. Det mesta är kaos just nu, min todo-list är hemskt lång och övermäktig, och som vanligt är det kaotiskt hemma, saker överallt, pff. Då kunde man tycka att det är riktigt att sätta igång och städa upp allt, sätta sig ner framför datorn och göra alla kursuppgifter eller dylikt. Vad jag gör? Sorterar i alla tusentals mappar jag har på datorn, för det är ju definitivt livsnödvändigt.
Så istället för att ta itu med diverse skapar jag ännu mer, nya, måsten, murar på några varv på mina trösklar och gräver djupare ner i gropen.

den nya dieten

2012-01-24T16:20:00.003+02:00

Vill du gå ner i vikt? Jag har lösningen!
Det ända du behöver göra är att söka upp en lämplig person med spysjuka och suga in alla bakterier. En kram, hektisk diskussion eller kanske lite kyssar på kinden kunde förmodligen göra susen. Sen är det bara att vänta ett tag och vips kastar du upp med 20 minuters intervaller.
Detta sysselsatte jag mig med i går, inte då kramandet, diskuterandet eller kindpussandet, nej spyendet! Från sex på morgonen till tre på eftermiddagen för att vara exakt.
Det är inte något jag rekommenderar, men förmodligen skulle det fungera. I dag är jag mest matt. Schack matt.

avgrundsvrål varvat med ynkliga pip

2012-01-17T00:19:00.003+02:00

Ni vet den där känslan när man suttit och arbetat med ett kollage i säg, sisådär, fyra timmar, och är riktigt nöjd med hur bilden kommer fram. Och sen, mitt i allt, efter då, typ fyra timmar, fryser allt till is, inget går att göra och hux flux stänger programmet av sig själv. Så där bara. Pom, bang, krasch. Ni vet den känslan när bilden inte är sparad efter fyra timmars arbete och försvinner?

Den känslan är ganska påtaglig hemma hos oss för tillfället.

Ps. Jessika, det finns en viss risk att kalendern inte är helt och hållet klar i just den sekunden du kommer in genom dörren. Ds.

böcker böcker

2012-01-14T14:30:00.003+02:00

Jag hade en tanke att skriva lite om alla böcker jag läst, så jag själv lätt kunde kolla upp om det skulle vara något.
Nu har jag en grym hög som är utlästa, men det här med att sätta sig ner och få det hela gjort är inte så högt prioriterat tydligen. Och jag tycker riktigt synd om er som faktiskt kikar in här, den dagen jag får det gjort, då är det nog bara att vänta på nästa inlägg om man inte tycker det är intressant att läsa om olika böcker. Det handlar inte om tre eller fem. Snarare tretton eller femton.

rörelse

2012-01-11T21:43:00.004+02:00

Om vi säger så här, sen tvåan i gymnasiet har jag väl inte direkt motionerat nåt vidare. En del sporadisk ridning samt någon springtur också det då och då. Och så galet dansande vid diverse tillfällen. That's about it.
I går höll en vän cirkelträning som jag lovat komma på. På grund av ovannämnda orsaker fasade jag en hel del för passet, min kondition är ju inte direkt överväldigande bra. Nåväl, det var riktigt roligt, ganska så jobbigt, men framförallt otroligt skönt att ha klarat av alltihop.
Men herre min je vad jag är slut i dag (för alla Österbottningar; jag har tagit begreppet limin till HELT nya vidder). Jag känner av alla möjliga muskler som jag inte ens visste att jag hade.
I går var det underbart härligt att röra sig, i dag, däremot, är det inte fullt lika härligt att röra sig.

tick tack

2012-01-06T18:57:00.004+02:00

Karln min kom hem i dag och nu ligger han och sover. För en hel evighet sen tyckte han att det skulle lämpa sig att sova i fyra timmar. Okejdå, han är trött efter en hård arbetsvecka jag kan väl vänta med att umgås.

Nu har jag då väntat i evigheternas evighet, trodde jag. Tydligen har jag två timmar och tjugo minuter kvar av lydigt vänta utan att störa.

tvånget till överprestation

2011-12-14T18:19:00.004+02:00

Nå, nu kära vänner får ni höra min lilla lista.

1. Jag skall upp till Vasa en sväng på julkonsert, och för att komma dit behöver jag boka. För att spara lite sömn tar jag bussen istället för bilen, och bokar man via Viking Line får man 50 % rabatt (har jag förstått). Detta måste göras på kontoret så enda kvarvarande chans jag har att göra denna lilla manöver är i morgon. Dock, vi har fått en hel bunt fribiljetter av en vän, och dessa kunde vara alldeles utmärkta att använda. OM JAG BARA KUNDE HITTA DEM! Och jag har sökt, i morse, i gårkväll, i gårmorse. Överallt, all stans, har jag rotat. Pappa satsade på att de var i handskfacket i bilen, Angelica trodde på vitrinskåpet, Janne säger; skrivbordet eller skänken och jag har ingen jävla aning.

2. I morgon är sista dagen att skicka iväg julkorten till fastlandet och Sverige (med julportot). Så då borde korten ju rimligtvis vara skrivna och adresserade. Vilket de inte ännu är allihopa.

3. Tydligen kommer sotaren i morgon också. Vilket betyder att hela röran av kortskrivning/adressering samt letandet efter fribiljetter gärna kunde vara undanstädat. Knappast för att sotaren bryr sig, men min självkänsla gör det.

Nämnde jag tvätten då?

[OBS: jag sitter inte och latar mig framför datorn nu, jag skriver med ena handen och äter med andra]

decemberkrisen

2011-12-07T22:15:00.002+02:00

Nu börjar den tassa på, julångesten. Det är ju inte långt kvar, och man (läs jag) vill ju så gärna så gärna visa alla de personer man bryr sig om att man de facto bryr sig om dem. I varje fall sitter jag och pysslar lite, men jag är inte så där överdrivet entusiastisk, lika bra att fortsätta i morgon antar jag. Dessutom finns det ju ingen snö, så det är klart att saker och ting inte vill riktigt.

hästlösa söndagen

2011-12-04T15:51:00.002+02:00

I dag är första söndagen på länge jag inte har något stall att fara till. I och för står stallet nog kvar, och visst kan jag fara dit om jag vill, men jag har ingen häst att sköta längre. Min lilla Bettan finns inte längre. Och det är inte alls kul, men hon behöver inte må dåligt längre och det är ju bra. Det är tomma onsdagar och söndagar som står för dörren.

there ain't no cure for love

2011-11-15T19:47:00.010+02:00

I helgen hade jag en dröm som blev som ett mjukt slag i magen, och sedan dess har jag gått omkring i något slags olustigt töcken.
I vanlig ordning hade jag fullt upp i drömmen att rädda mänskligheten/världen/fly från hemskheter och bovar/ständigt vara på språng. Men det var i Vasa jag befann mig, inte just i staden som sådan, utan mer i begreppet och allt vad det innefattar. Alltså fanns Mommo och Moffa där i drömmens Vasa, och jag ville ju så gärna hälsa på, definitivt borde jag hälsa på, jag är ju så lite i Vasa nuförtiden då jag bor på Åland.
Dock hade jag fullt upp med uppdraget, var det nu sen var, och hade inte hunnit fara hem till dem det första jag gjorde. Dagarna verkade gå och jag fick dåligt samvete allt eftersom. Jag såg Moffa på håll flera gånger, och hjälp vad jag ville rusa fram och kasta mig om halsen på honom, men det gick ju inte, det var fullaste action på gång. Det fanns inte tid. Han såg inte mig, men jag honom, vilket var frustrerande, jag hade ju inte glömt bort dem.
Jag kommer inte ihåg om min tid i Vasa på något sätt var på väg att ta slut, men det kändes så, klart och tydligt. Jag var bedrövad över att jag aldrig hälsat på, jag hade inte hunnit. Jag satt i baksätet i en bil, på väg bort, vi skulle göra en högersväng in på en stor väg och just då körde Moffa en vänstersväng in på den vägen vi kom ifrån, vi möttes alltså i kurvan. I varsin bil, i varsin dröm flera hundra ljusår från varandra.
Men han såg mig,
och han log,
och han blinkade åt mig.
Och jag vaknade.

En vacker och rå påminnelse om att jag inte kan prata med honom mer, en kall ärlighet om jag inte får någon mer kram. Och jag kan inte infinna mig i det. Jag kan inte acceptera att han inte finns hos oss, jag kan bara inte. Jag vet ju hur det ligger till, jag vet att man går vidare, men, jag tror inte att jag kan.

I'll drink to that

2011-11-01T23:29:00.002+02:00

Förra månaden höll jag på att planera en Halloweenfest. Nu har det bytts ut till hejaramsor, banderoller o musik för inkommande ishockeymatcher i Ålands motionsliga. Eckerö skall definitivt ha den bästa hejarklacken och det bästa stödet.
Men det är lite roligt, att jag direkt jag slutat med ett projekt påbörjar ett annat, med fler och fler människor.
Jag har börjat komma igång igen och alla de där apatiska dagarna börjar kännas mer och mer avlägsna. Kanske jag är på väg tillbaka till ett mer normalt psyke. Så där på riktigt.

nyaste nytt

2011-10-27T22:34:00.003+03:00

Det var min.

I have a dream

2011-10-11T15:21:00.003+03:00

Vi har det i nio fall av tio väldigt råddigt. Väldigt. Och sen panikstädar jag, och då blir det ju inte heller upprett, sådär på riktigt. Alla lådor som man kastar ner allting snabbt i, för att få rena ytor. Vi har hur många som helst. Och jag får ingen ordning på dem. Allt skulle få sin egen plats, men det har det inte ännu. I och för sig är det ju helt förståeligt när vi för ett år sen slog samman 28 respektive 21 år av såndär lådor under ett nytt tak.

Varför har man inte den där orken och jävlar-anamman som våra mor- och farföräldrar äger. De bara gjorde, konstant, hela tiden. Och fastän hemmen kunde vara slitna, väl använda, var de väl ändå rena? Visst, man var hemmafru, men ändå, det fanns ju kossor att mjölka, potatis att ta upp, en enorm barnaskara att sköta och dessutom skulle man leverera mat åt alla.

Jag klarar ju inte ens av att dammsuga (MED EN MASKIN!!) helst en gång i veckan.

EDIT: Aj jo, drömmen då, att jag verkligen skulle hålla huset städat (eller vi, men Janne är ju inte så mycket hemma)

är helt nöjd för tillfället

2011-09-26T20:14:00.005+03:00

Jag har ett nytt skrivbord som jag älskar. I och för sig har jag nog aldrig i hela mitt liv haft ett riktigt riktigt skrivbord. Men detta är nog tammetusan ett redigt ett. Med glasskiva. Och stort är det, sa jag det?

När jag var till tandläkaren här för nåt tag sedan hade jag inga hål (!!!) hur detta gått till är jag än i dag fundersam över. Mycket fundersam. Till och med till en sån grad att jag undrar huruvida det alls stämmer, utan kanske bara Mr.Tandläkare valde att säga så till mig eftersom jag började gråta mitt under undersökningen. Men det är väl ändå föga troligt.

Jag har gått ner på någon slags deltid, eller 75% eller vad det nu kan tänkas vara, i vilket fall som helst jobbar jag helt enkelt inte lika mycket längre, och det känns kul. Nu kan jag ju använda mitt skrivbord! (Det stora fina ni vet).

Nu återstår det bara att komma på vad jag skall göra med mitt liv, eller också kan jag sätta mig framför tv:n och se vad alla andra människor gör med sina liv. Jag tror jag satsar på det senare.

Over and out.

tänk om

2011-09-16T21:02:00.005+03:00

Det kan hända att du åker över ett hav till en låtsassyster* för att hjälpa henne att få fason på sin lägenhet.
Det kan hända att du är stenhårt koncentrerad på just städning och att införskaffa diverse möbler.
Det kan hända att du är så inställd på din låtsassyster och lägenheten att du inte alls reflekterar över staden du skall åka till.
Och med den även dess övriga invånare.
Kanske spenderar du endast tio ynka minuter i stadens hjärta, tio minuter av alla timmar en helg har att erbjuda.
Då kan det hända att en röst högt ropar ditt namn över alla andra människor.
Och rösten tillhör din överlevnadsvän från gymnasiet.
Kanske väller alla känslor över dig och du blir så glad att träffa vännen du inte sett på så länge att du blir alldeles konstig och osäker.
Det kan hända att du mumlar oväsentligheter och inte vet vad du skall göra av dina händer.
Så paff kan du bli att du först inte kommer på att hälsa på vännens man, utan går tillbaka senare när ditt beteende slagit dig.
Eventuellt händer alla dessa saker en vanlig söndag i september, som sedermera inte är så vanlig.

De där första sekunderna av explosionsartad lycka över att se en människa man saknat är obeskrivlig. En enorm våg av värme och tiden som står stilla.
Och jag lovar dig vännen, hela vägen hem gick jag med ett skratt på mina läppar.

*Edit: Och med låtsassyter menar jag min kompis Jessika som jag känt hela livet

this just in

2011-09-06T22:42:00.003+03:00

1. Jag har plockat en god mängd guldgula kantareller
2. Och äppel!
3. Jag har varit så arg att jag upprört fräst åt ett reklamblad; "JAHA?!!"
4. Musikmysteriet har kommit till ända, svärfar hade hittat dem under sätet i min föredetta bil och självklart antagit att de varit mina, fast de tillhört nån tidigare ägare
5. Janne har just installerat en diskmaskin
6. Äppelkakan vilar snällt i ugnen

jahaaja

2011-08-30T21:31:00.001+03:00

Mysteriet med musiken har inte nått sin upplösning. Inte har jag beställt någon tandläkartid heller. Inte har jag blivit frisk heller.

Jäkla skräp.

mysteriet med cd:na

2011-08-27T22:57:00.003+03:00

För ett tag sen hängde en cd-kotelo på vår ytterdörr, eftersom jag tänkte att den kanske inte borde bli blöt tog jag in den och lät den ligga i hallen. Sen dess har jag inte ägnat den särdeles mycket åtanke. Fram tills i dag; vem har tagit hit den, varifrån är den, varför är den här?
Janne hade inga svar att ge mig, han visste precis lika lite som jag angående de 23 cd:nas härkomst.
Nåväl, fallet skall lösas och jag har mina teorier. Upp till bevis nu bara.

ångesten ångesten ångesten, ångesten!

2011-08-26T23:06:00.003+03:00

Mina tänder lider, i alla fall ett par av dem, och de vill nog ha lite hjälp. Ingen har nämligen skamligt nog sett över dem sedan hösten 2007. Det här endast på grund av att jag befinner mig i fullkomligt upplösningstillstånd vid blotta tanken på tandläkarens verktyg. Otäcka, otäcka känslor och ljud.

Till råga på allt lär ju historien inte bli gratis.* Uhuhuh. Men nu går det inte längre, jag måste definitivt beställa tid så fort det blir måndag morgon och man över huvudtaget kan göra det. **

Det har börjat ila.

*Jaja, helt eget fel jag vet.
*Akutmottagning känns lite väl drastiskt..

i morgon

2011-08-22T21:17:00.003+03:00

Skall jag falla offer för kommersialismen. Jag skall köpa mig lycklig. I morgon skall lagret av pennor och ordentligt papper utökas.

Det vill säga om jag orkar stiga upp lite tidigare än tänkt.
Vilket inte alls är sagt.

den är över nu

2011-08-18T22:49:00.007+03:00

Sommarn är över, nu ligger nog bara sensommarn kvar och skvalpar i stranden. Ett litet tag i varje fall.
Storebror åkte hem i dag efter en trevlig visit här, Jessika och Angelica har flyttat upp från campingen. Jannes semester är slut och vår vardag rullar på. Sommarpersonalen på jobbet börjar de också sakta men säkert försvinna.
Dags att återigen ta sig i kragen och ruska av all olustighet och lathet. Nytänkande, skapande och rutiner med stort R.

Men, det går onekligen förbaskat bra att dansa i vågskvalp.

men man hoppas att barna ändå får ett glas öl

2011-07-05T23:19:00.002+03:00

Min första arbetsvecka har varit krasslig, stockad och hängig*. Som vanligt står all inspiration på 1035 men själva kapaciteten att utföra något ligger väl där kring minus 3. Arbetstiderna är dock skonsamma och jag har allt som oftast sovmorgon, vilket ju är bra när nattsömnen sviker. Alltså, på västfronten intet nytt .

*Ordboken föreslår också hängning

jaha

2011-06-26T23:13:00.003+03:00

Nu har jag rott postrodden, firat midsommar, varit uppe i Vasa på begravning och lallat omkring. Och för att verkligen göra slutet på min semester verklig har Janne åkt på jobb i dag, och Jessika och Angelica har cyklat tillbaka till campingen. Semestern är borta, gubben är borta och kompisarna är borta. Kvar är bara en stor tv samt en telefon med morgondagens alarm inprogrammerat. Höh.

ett fint lugn har infunnit sig

2011-06-22T19:20:00.002+03:00

Nu, en resa till Vasa samt en flyttlåda senare är Torpkriget över. Klockorna kom fram, likaså bankboken, halsbandet och armbandet.
Utan att ljuga, det känns för jävla skönt.

syjunta

2011-06-14T19:10:00.003+03:00

Alldeles just, bara jag ätit upp desserten skall jag sätta mig ner och börja sy. Mamelucker, underkjol, livstycke samt sjal. Ett par skor skall få en svängom med lite skokräm och så skall de misshandlas en del. Mameluckerna skall färgas i te och så har jag två herrskjortor att lappa, fast de får nog vänta till morgondagens bussresa. Sedan torde jag vara klar för Postrodden.

vasa

2011-06-12T21:58:00.003+03:00

Sitter hemma i soliga Vasa och min hjärna har tagit sommarlov. Eller förmodligen sommarkväll.
Har varit ute till mommos villa, jag rodde för övrigt hela vägen dit, och väl där har vi sprungit omkring och fejat och ordnat allt vad vi bara hann med. Så nu är jag slut i både kroppen och knoppen. När det gäller prestationer är det nog få saker som slår fysiskt arbete.

sommar

2011-06-10T01:01:00.002+03:00

Man vet att det är sommar på riktigt då man kan ställa sig ute och tvätta bilen, i bikini, klockan halv ett på natten. Tummen upp.

storvinst

2011-06-08T19:45:00.001+03:00

En annan av de bästa sakerna med att bo i Torp är att det är havsvindar som torkar vår tvätt. Förstå lyckan med fräscha lakan som doftar hav!

hej

2011-06-05T09:54:00.001+03:00

Jag har semester.
Det är strålande väder.
I går fick jag två tomatplantor och en zucciniplanta.
Vi skall ut på sjön och träna inför postrodden.
Jag är vaken och pigg och klockan är just och just tio.

tiden tiden

2011-06-02T10:56:00.002+03:00

Om det finns någon som skulle vara kapabel till att stanna tid vore nu ett passande tillfälle. Det känns som om jag inte hinner med någonting över huvudtaget. Tiden bara springer iväg.
Nå, på måndag börjar semestern, och nog för att det händer en hel del då, men lite skall jag väl hinna ikapp med.

klappat och klart

2011-05-31T19:07:00.003+03:00

Blir man oprovocerat misshandlad mitt på öppna gatan kan det ta exempelvis 30 månader innan allt är ur världen. Nu har det gått 30 månader och kommit ett beslut. Ersättningen kommer att trilla in när som och det finns inget mer att vänta på. Inga beslut, inga rättegångar, inga yrkanden, inga förhör, inga dokument lika tjocka som böcker, inga obegripliga formuleringar, ingenting.

ifall ni undrade

2011-05-27T21:25:00.003+03:00

När man avnjuter Baileys (som för övrigt skall drickas on the rocks) ensam i soffan framför tv:n gör det tydligen inget om smörgåskexen man har som tilltugg är över ett år gamla. Dock är jag så pass lat att äpplet förblir ouppskuret utan i stället förtärs som det är.

slaget i Torp fortsätter

2011-05-22T22:34:00.004+03:00

Nu, mina vänner, har jag erövrat både vardagsrummet och köket, utan resultat. Dock har jag kommit på två saker till som är borta så man kan nästan säga att jag ligger på minus. Det som ändå är bra med uteslutningsteorin är att man till sist kommer till slutet.

HAH

2011-05-21T21:08:00.001+03:00

Sovrummet är genomgått och anteckningsboken kom faktiskt fram. Fortsätter det i samma takt har jag ju hittat allt när hela huset är städat.

krig och hahv

2011-05-19T23:09:00.003+03:00

Vad skall man säga, Kriget framskrider ytterst långsamt. Jag fastnade i gamla skrivböcker och sedan måste jag absolut gå i bastu.

I dag har jag spenderat 2,5 underbara timmar ute på havet i en sjöräddningsbåt, som mestadels jag körde. Sjöräddningen lär bli en ny fritidssyssla. En fenomenal sådan!

och så började Kriget i Torp

2011-05-17T18:34:00.003+03:00

Eftersom flyttlådor är en del av vår befintliga inredning har jag inte full koll på var alla saker är. Inte nära på heller.
Nu är det i alla fall så att jag har några saker som jag vill hitta och som jag letat efter ett bra tag, nämligen ett armband, en anteckningsbok, ett halsband och framför allt en bankbok till ett konto som jag inte använder just nu, men som det finns en del pengar på. Jag börjar bli duktigt irriterad på att de inte kommer fram så nu skall jag gå igenom precis ALLT. Varenda låda skall gås igenom. Varenda hylla tömmas. Varenda boksida skall vändas. Nu, nu, är det krig.

fyra saker

2011-05-16T20:08:00.002+03:00

1. Finland slaktade Sverige i ishockey VM ( i fall nu någon skulle ha missat det). Och jag fullkomligt älskar det!

2. Jag fick inte börja läsa till merkonom på distans till hösten, jag är för ung. Vilket leder till att jag måste tänka helt om. Det ogillas verkligen.

3. Jag har ätit kex och hemlagad glass till middag. Glassen var god.

4. Kreativitetsnivån ligger på minus hundratrettiofem.

vad gör jag för fel?

2011-05-04T17:43:00.004+03:00

Hur elakt jag än sneglar på disken diskar den inte sig själv. Jag har en vag känsla av att jag kommer att förlora den här kampen.

(Här kunde jag också skriva om till exempel valborg, vardagen samt djupa funderingar, dessvärre orkar jag inte med det).

over and out

2011-04-23T22:59:00.003+03:00

Kakan räddades i och med att jag hittade pepparkakslagret så det problemet är ut världen. Snart uppätet också för den delen.

Nu är i alla fall sommarhalvåret igång. Jag har fått det första myggbettet, och givetvis sitter det på fotknölen, mitt på, där det är som mest irriterande.

akta så att ni inte svimmar, två inlägg samma dag

2011-04-21T22:48:00.003+03:00

Och onödigt lång rubrik.

Till saken;
Jag hade tänk baka en krånglig* tårta/kaka/paj/whatever i morgon, långfredagen, eftersom jag är ledig och har bra med tid.

Så, vad göra då jag 22:53 på skärtorsdagen upptäcker att jag glömt att införskaffa huvudingrediensen till botten.

*inbillar jag mig i alla fall

storsinthetens nackdelar

2011-04-21T22:03:00.003+03:00

På lördag är det dags för påskharen att tassa in och leverera lite godsaker. Nå, som den goda sambon jag försöker vara har det införskaffats ett pappägg som också fyllts med godis, helt färdigt att levereras. Mitt enda problem är då att jag inte köpte något till mig själv, över huvudtaget.
Och nu, ensam hemma, i raklångt läge framför tv:n, känns situationen lite jobbig.
Well; take an apple.

när latheten tar överhand

2011-04-16T20:38:00.006+03:00

Jag lever i en spännande tillvaro. Tvättmaskinen sattes just igång och i den ligger fyra tygstycken, som är olikfärgade och dessutom nya.
Det kan hända att latheten helt och hållet kommer att totalförstöra samt brutalt slakta visheten.

Edit: Det gick hör och häpna alldeles fenomenalt. Är det bra kvalitet så är det.

dagens skratt

2011-04-13T18:52:00.006+03:00

Jag har just tittat på en debatt med åländska riksdagskandidater, detta på Ålands egna tv-kanal. Eftersom det är en organisation som inte har så mycket medel är det inte alltid program som visas, utan allt som oftast rullar det på med olika nyhetsnotiser och musik i bakgrunden.

Nå, till saken. Jag började läsa en nyhet men hann inte läsa hela utan mitt i allt byttes den ut till en annan, utan att jag lade märke till detta.
Således läste jag följande;

Rörelsehindrade kan få jaga från fordon
Landskapsregeringen vill ändra jaktlagen så att personer med bestående rörelsehinder ska kunna jaga i Paf Open i sommar.

jag är uppriktigt tacksam, bara så att ni vet

2011-04-11T23:16:00.006+03:00

Jag blir så otroligt glad när Soffi promenerar Kristallimetsän läpi och sedan vill skicka brev åt mig.

Jag blir så otroligt glad när Jessika tycker att det är helt rätt att jag syr en klänning av en gardin, utan att ha något mönster, istället för att snabbt rita av och klippa ut från ett nytt tygstycke.

Jag blir så otroligt glad när Pappa ständigt skickar meddelanden om poängställningen i ishockeymatcher.

Jag blir så otroligt glad när Sabina skickar fina brev med tepåsar i.

Jag blir så otroligt glad när Angelica saknar mig fast jag är världens sämsta på att höra av mig.

Jag blir så otroligt glad när Jessica gärna skulle ta en tråkigt båtfärd över för en kopp te och en bulle.

Jag blir så otroligt glad när Mamma skickar jävlar-anamma-polkagrisar i ett paket förseglat med målartejp med små, för hand ritade, hjärtan på.

Jag blir så otroligt glad när Axel överför ett plööps mitt i natten.

Till exempel.

Så, ni gör min dag, fastän jag fastnat i alldaglighetens träsk. Fastän det är tyst som en mur från mitt håll. Men jag blir, är, så otroligt glad över er omtanke. Tack.

Ps. Idol, jag blir nog glad när du vill se vita gummistövlar, även om jag inte vet vem du är, du får förlåta mig för att det är dåligt på den fronten. Ds.

hej

2011-04-10T17:26:00.001+03:00

En dag som denna, en underbart solig sådan, kan man fundera på vad jag skall bli när jag blir stor. Så, vad skall jag bli när jag blir stor?

efterlyses

2011-03-28T10:57:00.002+03:00

Jag har kommit fram till att jag skulle behöva lite mer jävlar-anamma. Lite mer motivation.
Har någon extra av den varan så kom gärna förbi, jag kan bjuda på te och bullar. Post går också bra.
Tack på förhand.

den obefintliga logiken

2011-03-23T22:57:00.005+02:00

Jag hittade ju som tidigare nämnt en del mönster. Har jag då börjat förverkliga något av dem? Nej, det har jag inte, men jag har nog börjat sy.

En enorm prestationsångest uppenbarade sig och helt plötsligt skulle jag inte klara av att sy upp något av plaggen, varenda ett mönster var endast för proffs (detta är självklart inte fallet). Nej, istället gick jag till ett loppis och köpte hem två gardiner som jag bestämde mig för att egenhändigt sy till en klänning. Detta med hjälp av min stackars fantasi och lite vägledning från internet.
Tydligen var det för svårt att köpa ett stort tygstycke, rita av lite mönster, klippa ut och sedan följa beskrivningarna till punkt och pricka.

Vad det blir vet för något jag inte riktigt, men det är förbaskat skoj.
Stay tuned.

ojdå

2011-03-17T20:46:00.003+02:00

Eftersom jag tog fram symaskinen föll det sig naturligt att jag idag efter jobbet tog en sväng via biblioteket och kikade på mönster. Jag kom hem med åtta tidningar, och ur dem har jag hittat, endast, 24 olika plagg jag gärna kunde tänka mig att ha.
När, och framför allt hur, är det meningen att jag skall lyckas åstadkomma dem?

julafton, del 2

2011-03-15T22:29:00.003+02:00

I julas fick jag en symaskin (!!) men jag har inte öppnat lådan ännu, eftersom vi inte har något arbetsbord där den kan stå framme. I kväll tröttnade jag på att vänta och tog ur den ur styrokshöljet för att kika lite, spännande vardagsglädje.
Nu återstår det bara 90 sidor bruksanvisning och sen är vi good to go.

hmmm

2011-03-07T10:02:00.002+02:00

Klockan är just och just tio men ändå känns det som om hela min lediga dag skulle ha gått till spillo. Intressant det, med tanke på att det finns hur många timmar kvar som helst till att göra en massa.
Meningslösheten, mina vänner, har just blivit personifierad.

bakslag x 3

2011-02-28T20:57:00.003+02:00

Bakslag nr 1: Jag skulle just segervisst betala bort det sista av återbetalningen på mitt studiestöd. 900€ skulle vara ur vägen, men icke, tydligen har jag en hundralapp kvar att betala. Fail.

Bakslag nr 2: I går skulle jag laga pizza, det gjorde jag också. Den såg verkligen bra ut och var bakad på fullkornsmjöl så det skulle ju ha varit extra gott. Dessvärre lyckades jag inte få in tillräckligt mjöl i degen, så botten blev hemskt degig. Vilket i sin tur ledde till att jag bara åt fyllningen. Fail.

Bakslag nr 3: När jag badade bastu sist skulle jag till köket för att hämta ett glas vatten, och drattade graciöst på baken. Och i fallet drog jag med mig ett snapsglas fullt med tändstickor från spiselkransen. Som då förstås gick sönder så den blöta pölen på golvet som bestod av mig garnerades med tändstickor och glasskärvor. Fail.

Använda ordet bakslag på alla tänk bara sätt; mission accomplished.

Münchhausens underbara äventyr berättade av Raspe

2011-02-26T21:44:00.010+02:00

”Förord
Baron Karl Friedrich Hieronymus von Münchhausen föddes 1720 på familjegodset Bodenwerder strax utanför Hannover. Efter officersutbildningen gick han på 1740-talet i rysk tjänst, deltog i ryska fälttåg mot Turkiet och tog avsked strax efter det han 1750 befordrats till ryttmästare. På sitt gods levde han sedan ett behagligt och angenämt liv. Han var en passionerad jägare och en given medelpunkt bland talrika vänner, som han om kvällarna brukade underhålla med en rad oöverträffat lögnaktiga och osannolika berättelser om sina bedrifter på jaktstigen och i fält. Han dog 1797 och skulle alltjämt vara ett okänt namn i litteraturen, om inte en viss R. E. Raspe, som på 1780-talet vistades som politisk flykting i England, hade tagit sig före att uppteckna en del av de historier, som hade den lögnaktige baronen som upphovsman. 1785 utgav han samligen ”Baron Münchhausen’s Narrative of his marvellous Travels and Campaigns in Russia”. Redan året därpå hade den tyske diktaren G. A. Bürger översatt boken, och precis som Raspe gjorde han åtskilliga tillägg ur egen fatabur.
Hur många av dessa lögnhistorier, som verkligen har baron von Münchhausen till upphovsman, är svårt att säga. Åtskilliga av dem är sådant stoff som återfinns i nästan alla europeiska länders folkliga berättarkonst: här finns bland annat berättelser som man kan spåra tillbaka till de medeltida anekdoterna kring den berömde tyske upptågsmakaren Til Eulenspiegel, och i ett par av berättelserna kan man följa den ursprungliga källan så långt tillbaka i tiden som Tusen och en natt. Säkert är att Münchhausen snabbt blev känd och uppskattad i en rad länder – den första svenska översättningen kom 1797, huvudsakligen grundad på den tyska utgåvan. Berömd har en fransk Münchhausenupplaga blivit, framförallt därför att den är försedd med teckningar av Bibelns illustratör, Gustave Doré.
S.Aæ”

Bok, 171 sidor
ISBN: -
Utgiven: 1785/1786 översatt till svenska 1797 boken jag har i handen är tryckt 1965
Illustratör: Erik Prytz

Boken är enastående och sensationellt genialisk. Det må vara som det vara vill med sanningshalten i historierna, men man skrockar sig genom boken. Äventyren borde aldrig få ta slut. Med ämnen som ”Resan till underjorden”, ”Mitt möte med hajen” samt ”Min andra resa till månen” kan det helt enkelt inte slå fel.
Dessutom är just det här exemplaret ursprungligen från ett bibliotek så den doftar gammal, instängd, underbart trygg, bok. Plus att pappret i den är gediget, matt och tjockt, vilket ger en härlig känsla för handen.
Här bör kanske tilläggas att boken ej är stulen, utan det förefaller sig så att min vördade fader (eller måhända ömma moder?) under en osannolik sinnesnärvaro lyckades förhandla boken till sig bland skrien från den protesterande folkmassan för att sedan ömt, dock brådskande, forsla hem den till den väntande familjen och framförallt till de två små som kom att älska historierna.

I varje fall, språket är ädelt och högaktningsvärt, och skulle jag blott ha möjlighet och tid, skulle jag citera hela boken. För att endast välja ut några delar kan verka respektlöst, ty Münchhausens alla äventyr är exceptionella och oöverträffliga.

”Ni kan själv föreställa er mina känslor! Bakom mig lejonet, framför mig krokodilen, till vänster om mig en mäktigt skummande flod och till höger om mig en avgrund på flera hundra meters djup! Jag fick för övrigt senare veta att nere i denna ravin vimlade det av världens största och giftigaste omrmar!."
-Citat s.64

”Han lät utrusta en präktig fregatt, som ha nyligen genom sjöröveri hade fått alldeles gratis från England.”
-Citat s.156

ljud att älska

2011-02-23T16:56:00.003+02:00

När man fyller på ved i bastukaminen och klabbarna slår i plåten så det ekar. Ett härligt dovt klang som förmedlar stillhet och lugn.

aja

2011-02-15T19:38:00.003+02:00

Förra veckan spenderades i Åre, härligt att få se solen, umgås med vänner, vara ledig.

Just det ja, Anonym, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

dagens ros

2011-02-03T22:11:00.002+02:00

Går till vår tvättmaskin! Man kan nämligen ställa in den att börja tvätta om te.x åtta timmar. Detta gjorde att jag när jag kom hem inte möttes av ett tyst mörkt ensamt hus utan istället fanns det en glad tvättmaskin som tyst och rytmiskt var i full gång med att hjälpa mig.

Sofia hjärta Tvättmaskinen.

dagens ord

2011-01-29T22:48:00.004+02:00

Proceduren där de kommande studenterna får läslov, klär ut sig, åker på lastbilsflak samt ordnar program åt de yngre gymnasisterna heter i min värld penkkis. Vilket då kommer från ordet bänkskuddardag.

I dag lärde jag mig att samma procedur på Åland inte alls heter penkkis, utan karonka.
Detta kommer ursprungligen från det ryska ordet koronka och är en middag efter en doktorsdisputation. En festlighet.

Så alltid lär man sig något nytt.

var man vuxen då?

2011-01-28T21:21:00.002+02:00

Jag är smått nostalgisk, reser tillbaka till ett trångt, alldeles för varmt och svettigt DooBop där man moshade tills benen ville ge vika, kastade i sig lite vatten och sedan gav sig in i dansen igen. Och sedan staplade man hemåt mitt i natten, för att sova oförskämt länge och gott.

Vad jag gör då? Jo, skall just börja diska, tv:n står på i bakgrunden (konståkning). Jag sörplar på lite te och så skall jag så småningom gå och lägga mig, skall ju jobba i morgon. Ja, och så står det en Volvo, farmare, på gården.

OBS OBS: jag trivs jätte bra med farmaren och konståkningen och disken. Det bästa som hänt mig absolut, jag bara saknar känslan av att musiken flyter i ens ådror och att man får utlopp för precis allting genom att röra på sig.

rätten till att ändra sig

2011-01-17T14:45:00.002+02:00

Att jag har vant mig med att Janne är borta? I helvete heller, i går var jag ensammast i världen och okapabel till precis allting.
Nu känns allt som vanligt igen, men i går, ja då hade jag helst velat gå i ide och aldrig komma fram. Alla var så otroligt långt borta och ingenting ville. Det var väl min separationsångest som knackade på och rusade in, eller också är jag labil. Eller kanske både och.
Så med andra ord är det inte helt omöjligt när han är borta och tiden går väldigt snabbt och smärtfritt, utom emellanåt, då jag helt tappar vettet.

Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

2011-01-16T20:05:00.008+02:00

”Den allra första muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, utkom 1945. I den söker mumintrollet och hans mamma efter den försvunna pappan och upplever faror och förskräckligheter innan familjen lyckligt återförenas. Till slut hittar de också en liten dal som är vackrare än någon de sett tidigare.”

Bok, 54 sidor.
ISBN: 951-50-0535-3
Utgiven: 1945

Vad Tove Janssons muminböcker är tåls att diskutera; vissa påstår att de är skrivna för vuxen, medan andra påstår att de inte är något annat än lättlästa sagor för barn.
Det må vara hur det vill med den saken. Visserligen kunde man analysera dem och hitta ofantligt många djupa och betydelsefulla budskap.
Jag har dock, i tidig ålder, valt att enbart älska dem. Och detta gränslöst av hela mitt hjärta.

”Länge och väl flög han fram och tillbaka över vattnet, solen sjönk och det hela verkade ganska hopplöst. Plötsligt skrek mumintrollets mamma: »Där är han!» och började vifta så vilt med armarna att hon höll på att ramla av.
»Pappa!» hojtade mumintrollet, och det lilla djuret skrek med av bara sympati.”

kärlek, saknad och väntan

2011-01-16T11:58:00.004+02:00

Det är konstigt, hur man vänjer sig med sin tillvaro. Hur jag vänjer mig med att Janne är borta största delen av tiden. Att han kommer hem och svänger över helgen och sedan far iväg igen. Det är inget jag tycker om, men så där det nu för tillfället, och jag har vant mig att vara ensam hemma.
Det är konstigt, att det i går när jag kom hem från jobbet kändes underligt att han var hemma, inte främmande, för det kan han ju aldrig bli, men det var aningen ovant att ha honom här. Mina veckor går fort nuförtiden och fastän jag saknar ihjäl mig för det mesta så är det inte så omöjligt längre. Jag har börjat hitta på saker att göra, och lite, lite, vara en gnutta mer social.
Fastän tiden går hemskt snabbt när han är hemma, går tiden han är borta också snabbt. Allt flyter på, kanske lite för hastigt emellanåt.
I alla fall är han fin min sambo. Och högst antagligen det bästa som kunde hända mig.

traditioner, tydligen!

2011-01-13T22:59:00.004+02:00

I dag är det tydligen tjugonda knut. Och då skall julen ut.
Tydligen.

Här på Åland, klär tydligen barn ut sig och far omkring till bekanta och sopar ut julen, och för det får de godis. Så där som jag gjorde på påskar. Då man var påskhäxa.
Men här är det tydligen dagens datum som det gäller att klä ut sig och yra omkring.

Mina arbetskamrater informerade mig dessutom om att det här med påskhäxor inte riktigt existerar på Åland. Så min stackars hjärna blev alldeles utmattad och jag förstår ingenting.
Inga påskhäxor på påsk? Och att tjugonda knut skulle vara nåt att skriva in i kalendern?

Utan att ljuga kan jag säga att jag aldrig någonsin tidigare hört om fenomenet.

var och en med sitt

2011-01-12T20:26:00.005+02:00

Jag var och simmade i dag. Det var många andra människor i farten som också simmade. Men inte riktigt alla, det fanns nämligen en karl där som tydligen inte kommit till simhallen för att simma utan istället verkade tycka att det var ett ypperligt tillfälle att visa upp sig. Så han struttade gladeligen omkring och spände, poserade samt viftade med håret. Detta allt annat än diskret, jag tror inte att det var någon som gick miste om hans existens.
Jag i min tur hade fullt schå med att inte drunkna till följd av mitt tysta gapskratt.

den senaste halvtimmen

2011-01-11T19:49:00.003+02:00

Har jag genomfört ett storslaget, nästintill omöjligt, uppdrag. Värt nobelprisernas nobelpris; jag har förflyttat mig från liggande position till halvsittande.

Inget annat har hänt.

Alls.

sidor

2011-01-08T21:02:00.004+02:00

Egentligen är det nog inte så svårt att se var mitt, kanske största, intresse ligger.

Hjärtat tog nämligen ett extra skutt då en röd reklamruta informerade mig om följande; Kirja-ale, Bokrea.

söndag

2011-01-02T17:33:00.004+02:00

Helgen har varit sjuk. Bokstavligt, jag har bott i pyjamas och spenderat mycket tid under täcket.
Men snart körs en ny vecka igång, ett helt nytt år faktiskt.
Sämre kunde det ju vara.

julklump

2010-12-19T23:35:00.004+02:00

Någon gång under den senaste veckan blev det plötsligt inte länge kvar till jul. Så med andra ord är det snart 2011, julen har ju en tendens att svischa iväg.

I alla fall far jag upp till Vasa under några hektiska och härliga dagar. Det skall bli hur bra som helst att träffa familjen och vänner igen.

Det som inte är lika härlig är att där inte kommer att finnas någon Ninja som blir alldeles till sig och springer av och an för att sedan meja ner mig och pussa mig så att jag aldrig mer kommer torka. Inte heller någon Moffa finns ju där, som kramar en så hårt att man inte känner något annat än lycka.

Och de två ovanstående sakerna känns för jävligt. Världens största ångestklump bor i mig och emellanåt, för en tiotusendelssekund, skulle jag hellre stanna här, för då skulle jag slippa se att två personer fattas oss alla.
Fast egentligen är det ju tre som saknas, Janne jobbar nämligen över jul, men honom får jag ju se inom en snar framtid igen.

min bästa vän är borta nu

2010-12-12T15:02:00.005+02:00

hitta orken

2010-12-10T14:51:00.003+02:00

Jag för ett ständigt krig mot flyttlådor och huset.

Fast vi bott här ett bra tag är inte allt som det skall, det fattas ett och annat, vilket det har gjort väldigt länge, som ingen av oss har haft ork att ta itu med. Och den orken har fattats väldigt länge.
Egentligen är det ju inget krig med huset, bara en work-in-progress som jag har börjat tröttna på. Huset är hur bra som helst, det är vår oförmåga att göra något som är från helvete.

Men flyttlådorna, FY vad jag hatar att se på dem. Usch usch usch! Jag försöker tömma dem och hitta ställen att sätta allt (vilket inte är det enklaste) men sen är det bara att hämta mera saker. Och eftersom allt finns hos svärföräldrarna hundra meter bort så är det inte så akut att få över allt hit till oss, vilket resulterar i att det går ganska* långsamt, och då framför allt, aldrig tar slut.

I vilket fall som helst trivs jag jätte bra i vårt lilla fina hus, fastän vi inte fått hit pricken över i. Det har varit 97% klart i säkert ett halvår.

*läs mycket

var dag

2010-12-06T21:49:00.002+02:00

När ens man* är jägare kan det resultera i att man helt plötsligt upptäcker att man sitter på en patron i soffan.

Och förresten, ingen hund än så länge.

*pojkvän, sambo, karl, gubbe, whatever

fin, ensam, självständighet

2010-12-06T12:01:00.009+02:00

93 år firar vi idag.
Manen har just farit för att jobba och jag lyssnar på Sibeluis' Finlandia. Där ute snöar det fint och så har jag satt upp utegranen.
Och så borde det ses på Tuntematon sotilas, givetvis den äldre versionen, om man skulle ha en tv det vill säga.

Två av miljarder versioner:
Helsinki Philharmonic Orchestra
Ylioppilaskunnan laulajat

till jessika

2010-12-02T22:10:00.005+02:00

hundjakt

2010-11-29T22:03:00.005+02:00

Jag har så länge jag kan minnas alltid velat ha en hund. Därför har jag också flera gånger framfört detta till Janne, att kanske vi till hösten skulle kunna ta en, om jag ändå skall börja med distansstudier är jag ju mycket hemma. Han har i sin tur länge oentusiastiskt mjaa:at och mjoo:at till svar. Men, nu i helgen hände det någonting, han blev hundsjuk.

Janne har då kommit på att det skulle vara trevligt med en hund igen. Och det ganska bums. Eftersom han jagar konstaterades det att en jakthund kunde vara bra. Exempelvis en jämthund.

Så, från att haft en eventuell hund om ett halvår eller så, i tankarna kastade det om till en hund före jul. Vi hittade nämligen en lämplig tik på 2,5 år. Lite förskräckelse och massvis med glädje väcktes i mig. Dock visade sig det sedan att den hunden var såld, vilket resulterade i besvikelse och jag styrde tillbaka tankarna i de ursprungliga banorna.
Nå, i dag hittade vi en till, som han skall ringa på i morgon. Och som eventuellt den också hämtas före jul. Om den inte är såld. Eller inte kommer överens med oss.

Med andra ord lever jag i en konstant växlande spänning. Eventuellt har vi en hund inom två månader, eventuellt tar det två år.

Vad tror du att det hände sen?

pepp

2010-11-28T21:01:00.002+02:00

I förrgår kom en vän på att han skulle vilja ha en tatuering, och eftersom jag ritar och målar en del tyckte han att jag skulle rita den åt honom. Han är sjöman så den skulle innehålla allt det klassiska; rosor och törnar, ankare, en royal straight flush, brännvinsflaskan, pinuppan samt fullriggaren.

Jag känner mig hedrad och nervös, och det riktigt kliar i fingrarna. Så i morgon efter jobbet skall jag traska iväg till biblioteket och låna varenda bok i ovanstående ämne och sen skall jag börja skissa. Få igång mina händer som inte skapat något vettigt på gud vet när och sedan när jag fått tillbaka vanan skall det minsann byggas upp förslag på olika helmotiv.

Det är ju någonting jag absolut kommer fila länge på, men jag hoppas, hoppas att han skall bli nöjd sedan då jag någon gång är klar.

separationsångest

2010-11-28T17:07:00.003+02:00

När ens man farit iväg på jobb och ens vänner åkt tillbaka till respektive städer, då är det helt okej att krypa upp i soffan, strunta i att diska och istället höra på Sinatra och tända två värmeljus.

Jag ryker nog upp mig om en timme eller fem minuter.

bokhyllan Billy

2010-11-17T12:47:00.004+02:00

Frustation.
Är när man i två timmar går igenom ALLT på jakt efter ett och ett halvt dussin pluppar som skall säkra skruvarna så att bokhyllan hålls ihop. Obs; man har hittat alla andra delar, snyggt och prydligt i en ask.

Lättnad samt Förnedring.
Är när man uppgivet ändå tar isär de ihoptejpade hylldelarna och inser att plupparna redan sitter på plats. Att de inte alls är som de senaste 11 sakerna från Ikea man skruvat ihop, där de är fristående och av plast utan att de de facto sitter ihop med själva hyllan och är av metall.

Summa summarum: har det gått 10 månader sen man tog isär en hylla kommer man inte längre ihåg hur den är konstruerad.

Och avslutningsvis ett litet tips: ha inte hylldelar tejpade samman i 10 månader, tejpen kommer sedermera att ta med sig en del av färgen och lämna fula fläckar efter sig.

Kylskåpet,

2010-11-15T17:19:00.001+02:00

det FUNGERAR!

sagan om kylskåpet

2010-11-15T11:31:00.003+02:00

Nu börjar historien nå sitt slut. I dag, för en dryg timme sedan kom vi hem med det nya Kylskåpet. Det är inte exakt likadant, nästan bättre hoppas vi på, det är lite större inuti samt rostfritt/grått istället för vitt. Så om någon timme skall jag koppla in det och tro på det bästa.

Dock är det stopp i vessan*, vilket inte alls är trevligt. Janne ringde en rörmokare, eftersom han själv åkt på jobb, och denne lovade dyka upp om ett tag. I dag tack och lov. Att det orkar krångla.

*en solklar finlandism som nog inte grammatikens vänner tycker om, men jag kan inte skriva det på något annat sätt utan att känna mig tillgjord

nationaltröjan

2010-11-13T00:23:00.017+02:00

Ganska ofta saknar man människor. Emellanåt är det extra jobbigt då det är personer som man inte kommer att träffa på en lång, lång tid. Moffa är en sådan person.

Och ibland händer saker som virvlar upp minnen lika snabbt och plötsligt som en käftsmäll.

--

Janne är på väg hem från jobbet och skall jaga i morgon. Eftersom han kommer hem först på morgonen och inte har någon vidare tid att laga matsäck så bad han mig breda smörgåsar.

När jag var klar med det såg matsäcken ut som det brukade se ut i Moffas ryggsäck. I en plastpåse är det smörgåsar nedpackade, smörgåsarna är inslagna i smörpapper. Bredvid smörgåsarna ligger det bullar i en lite påse.
Visserligen fattas en ryggsäck, en termos med kaffe och/eller en termos med kakao. Annars är påsen väldigt lik, detta helt slumpmässigt, jag hade nämligen inget annat än smörpapper och bullarna är från jobbet.

--

Där har vi alltså en händelse som gav upphov till otaliga minnen. Snabbt, tyst men inte särdeles smärtfritt.

Emellanåt när man saknar någon tar man fram något som påminner om den personen. Ibland kan det hända att det där något är en tröja. Kanske en tröja som personen i fråga haft på sig dag och natt. Måhända det är en tröja som länge fått vara otvättad så att doften stannat kvar. Den kanske till slut har tvättats men legat nerpackad under diverse flyttar. Kanske man dagen innan smällen råkat tvätta tröjan. Då med tanken att den inte längre doftar rätt, och att den aldrig mer kommer att göra det.

Eventuellt har man tur. Eventuellt kommer tröjan fram. Och kanske, kanske, när flyttlådelukten blivit borttvättad, finns det lite dofter kvar. Lite doft av skog. Lite doft av Moffa.
Emellanåt har man tur.

fy satan

2010-11-11T21:24:00.007+02:00

Vår garderob är så gott som proppfull, och då har inte allt kommit på plats. Mina tankar på nya lakanset kan vi kasta åt de lakanätande monstren. För det första finns det inte rum, vilket leder direkt till det andra; vi behöver inte mer lakan, påslakan eller dynvar. Same goes för handdukar.
Antalet handdukar, nu talar vi om rena sådana, inte de som väntar på att hoppa in i tvättmaskinen, är 22 stycken. När är det liksom meningen att vi skall använda dem? Uh.

Vi skall inte ens gå in på vilka mängder kläder det finns.

bok

2010-11-10T17:49:00.003+02:00

Jag skulle kunna lägga upp två nya böcker, om inte scannern var nerbäddad och väntade på förflyttning.

kylskåpsupdate

2010-11-06T12:05:00.004+02:00

I veckan förde Janne iväg vårt icke-fungerande kylskåp för undersökning. I går hade de haft tid att titta på det och konstaterade att icke, vi får ett nytt. Detta någon gång nästa vecka bara det kommer över från Sverige.

Så nu har vi inte en frys som kylskåp längre, utan nu är det moder jord som sköter den saken. Kylskåpsdörren är vår ytterdörr och temperaturen på +5°C där ute är riktigt passlig. Dessutom har inget djur hittat till kassen, än i alla fall, så det bådar ju gott.

kärlek

2010-11-03T17:13:00.001+02:00

Det är helt underbart att komma hem och hitta sin partner sovande på soffan. Att han är hemma. Att jag får se honom varje dag. Åtminstone den här veckan.

hus

2010-10-27T20:02:00.002+03:00

Ni minns huset som snart skulle vara klart. Snart, snart, snart skulle vi bo där.
Well, nu har jag sovit fyra nätter där, och det är helt underbart!

Två saker till bara så skulle det vara ännu, om möjligt, bättre. Nämligen internet och ett fungerande kylskåp. Vi har ett kylskåp, ett nyköpt, men kylen är rumstempererad och frysen är lika kall som en kyl brukar vara. Att ta mjölk ur en fryslåda känns lite konstigt, men helt mysigt ändå.

Nu är det bara allt lösöre som skall från ett hus till ett annat. Turligt nog är det inte långt mellan husen. Att flytta (packa ner och upp) hör inte till mina favoritsysselsättningar.

sju

2010-10-24T19:54:00.003+03:00

Jag blev utmanad av Sabina att berätta sju saker om mig.

Ett. Om inte Janne är hemma eller någon kompis sover i samma säng sover jag med mjukisdjur att krama om. En isbjörn som heter Nanuq, en skogsmus som heter Musen, en teddy som heter Nallen.

Två. Börjar jag dansa, och är på det humöret, kan jag hålla på non-stop.

Tre. Jag kan inte fylla på ett glas som har någonting i sig. Enligt gammal skrock som mommo har vidarefört på skoj blir man fattig.

Fyra. Ishockey är något av det bättre jag vet. Både att titta på landslagsmatcher på tv och att stå i Vasas ishall med pappa och heja på Sportis. Det sistnämnda är nog nästan bättre.

Fem. Jag har absolut ingen respekt för hänsynslösa människor. Sådana som stiger upp och skyndar ut när man ännu applåderar åt en kör som inte har hunnit gå av scenen. Sådana som småpratar när någon håller tal. Sådana som inte vet vad vett & etikett samt sunt bondförnuft är. Jag avskyr det.

Sex. Emellanåt är jag väldigt socialt handikappad. Jag får ångest över att träffa människor jag känner sådär halvt, eller om det är jätte mycket folk kan jag också få panik. Ofta känns det nästan bättre att inte synas alls, för då kan inte någon förknippa något negativt med mig.Emellanåt går det riktigt bra också, det spelar ingen roll att det är mina vänners vänner, att jag inte kan allt om dem, och de allt om mig, utan vi har det bara trevligt. Människor är nog något av det läskigaste jag vet. Emellanåt.

Sju. Mitt livs hittills bästa beslut var nog när jag flyttade bort från Helsingfors som höll på att knäcka mig och över till Åland och Janne. Personligen, är det en mycket, mycket, mycket bättre plats att bo på än vad Helsingfors var. Det är mer jordnära här, lugnare, hederligare på något vis. Riktigare.

Nu får ni gärna berätta något om er.

shhh

2010-10-24T17:55:00.003+03:00

Det är inte bara jag som får spader, det skulle min far också få.

Jag tittar på ett avsnitt av Äntligen hemma, och inredaren gör ett sidbord av böcker. Visserligen, det är kreativt och gamla böcker är vackra.

Men, hon använder sig av ett band av Nordisk familjebok, och LIMMAR ihop dem.

ännu mera fint!

2010-10-22T10:47:00.003+03:00

Det har snöat till och från hela morgonen, och snön har lämnat kvar på marken!

Och lämnat kvar är en finlandism. Stannat kvar på marken kanske det heter. Äh.

Fint är det.

oriktiga ord

2010-10-21T21:39:00.004+03:00

Vissa ord hatar jag. För att dom är så fel att inälvorna blir utälvor.* Ett sådant ord, håll med mig nu, är; bibblan.
Stryk L:et!
Bibban eller biblioteket [bibloteke] skall det vara. Men för sjutton gubbar, inte bibblan. Det är ju bara otrevligt.

*Varför heter det egentligen inälvor? Älvor är ju trevliga väsen och inte tarmar.

"For thousands of years, we have gone to sea."

2010-10-17T12:59:00.007+03:00

Jessika hade en rubrik som löd "No more Ms.Skatbo".*

Med Ms syftade hon givetvis på titeln mistress. Ms.Skatbo, Miss.Skatbo, Mrs.Skatbo.

Man kunde ju tycka att det är en självklarhet, men tydligen inte för mig. Jag läste nämligen inte Ms på det viset första gången. Nej, jag läste Ms.Skatbo som M/S Skatbo, alltså Motor Ship Skatbo.
Emellanåt blir det fel.

Fram med champagnen och en båt att döpa!

*med detta refererade hon till att hon varit till frissan

så fint

2010-10-15T18:53:00.001+03:00

Det är så fint så fint så. Det snöar!

segel och långärmade tröjor (samt fisk!)

2010-10-13T20:35:00.004+03:00

I dag var jag och Janne över till Sverige en sväng, främst för att hämta seglet till segelbåten* men också för att inhandla lite arbetskläder åt mig. Säsongen för t-paitor börjar vara över och det existerar inte särdeles många långärmade tröjor i min garderob.** Koftor och tjocka tröjor har jag gott om, men det lämpar sig inte riktigt att arbeta i med förkläde och spring.

Det där var egentligen en liten parentes.

Förutom seglen stod ett köksbord högst upp på listan, lite klädhängare, etc. etc. Så vi tänkte svänga förbi Ikea lite snabbt. Men när vi kom fram tänkte vi kvickt om och steg inte ens ur bilen, parkeringen var smockfull. Så istället för att trängas med ettusenmiljarder människor, inte hitta något vettigt samt hålla på att köra ihjäl sig på väg till färjan på grund av tidsbrist, bestämde vi oss för att vi nog klarar oss utan köksbord någon vecka till.

*Det har varit mystiskt försvunnet enligt förra ägaren
** som jag då mycket riktigt inte har ännu, men nästa vecka flyttar vi kanske in

EDIT:

Eheh, det jag från början hade tänkt skriva var följande:

Vi står i kassan i en klädbutik och betalar. Janne som behövde lite nya drag frågar biträdet om hon vet om det finns någon butik i gallerian som säljer fiskeredskap.

Biträdet: Alltså som om du skall fiska? Typ meta?
Janne: Jaa..
Biträdet: Hmm.. jaa, jag vet inte riktigt..
Janne: okej
Biträdet: Men det finns en djuraffär lite längre bort! Där kanske dom har något!

...

sagan om bilen

2010-10-11T19:54:00.009+03:00

Minns ni den vita Hondan ? Den som inte kostade så mycket men fungerade riktigt bra efter lite pyssel? Gör ni det? Bra, glöm den.

Scenariot utspelade sig på det här viset:

- Hondan gick bra och var mycket prisvärd
- Fram till förra söndagen då den hostade till och dog
- Janne hann i förbifarten, mellan lastningarna och båtresan till fastlandet, konstatera att bränslepumpen var slut
- Det var inte bara bränslepumpen som var slut
- Tydligen
- Nu skall jag köra en vinröd (OBS!OBS!) Ford istället

Det hela kom aningen plötsligt. Fram tills i dag visste jag nämligen inte att det var något annat än bränslepumpen som behövdes bytas, inte Janne heller för den delen.
Jag kommer alltså hem i tron på att Accorden skall vara i skick. Den står visserligen på gården men ingen Janne är hemma. Jag ringer för att frågar var han är, och får svaret; "Provkör din nya bil!".
Min nya bil undrar jag lite försiktigt?
Jo, Hondan är slut, ingen idé att reparera.
Jaha, konstaterar jag då vänligt och håller med om att det är bra att jag åtminstone har en bil att köra med. Speciellt som den är automatväxlad, det är ju ganska bekvämt.

Här är det inga långsamma svängar som gäller. Eftertanke, planering och förberedelse är överskattat.

Åland

2010-10-04T22:27:00.003+03:00

Mer och mer börjar min åländska identitet smyga sig på mig. Inte nog med att jag bor här och stormtrivs*. Inom två veckor kommer jag att ha ett åländskt körkort, som alltså går ut när jag är 70.
Så blir jag förbannad när de på radio pratar om att Åland är litet och att här inte händer någonting. Det kanske det inte nödvändigtvis gör heller, men inte kan man ju hacka ner på min nya hemort** för det!
Sen har jag börjat använda diverse konstiga ord nu som då också. Köpi (köpt), rang (ringde), inga (inte). Och så vidare.

*är i ärlighetens namn aningen osäker på huruvida "stormtrivs" egentligen klassas som ord
** jaja, Eckerö är min nya hemort, inte Åland, men nog är jag ju Österbottning fast jag är Vasabo

hej oktober

2010-10-02T09:49:00.004+03:00

Det är strålande sol, jag jobbar inte i dag och Janne är faktiskt hemma. Så är jag inne på höstens andra förkylning. Och två morgnar har jag skrapat bilrutan. I går fick jag rosor av min chef. Det är nog ganska fint nu. Förkyld eller ej.

guess what? I'm not a robot

2010-09-25T17:39:00.002+03:00

Ifall ni skulle ha missat det. För övrigt är det en riktigt grå lördag.

om att vara avundsjuk på en ettåring

2010-09-21T19:01:00.006+03:00

I dag på jobbet kom det in en mamma med sin son och sin far. Alltså barnets* morfar. Det var efter ett tag dags att ge sig iväg från kaffestunden och mamman uppmanar sin son om att vinka och säga hej då till moffa. Barnet tassar fram till mannen, slår sina armar om hans ben och utbrister lyckligt "Moffaaa". Så, plötsligt, för en sekund, kunde jag ha gett vad som helst i världen för att vara tillbaka i min Moffas famn, för jag saknar honom så. Jag fick svälja några gånger och torka bort en tår, samt fortsätta le och servera tårtor.

*som för övrigt var det sötaste jag sett på länge, han liknade lite storebror som liten

distansförhållanden

2010-09-20T20:11:00.004+03:00

Man skall ju försöka hitta bra saker i allting, men distansförhållanden är bara onödigt jobbiga. Inte nog med att Janne försvinner bort under veckorna, det kan jag leva med*, han kommer ju hem varje helg åtminstone. Men det är alla andra mina distansförhållanden som blir så tunga. I Vasa har jag Mamma, Pappa, Axel, Mommo, Anna, Linnea, Annu, Soffi och Aleksi. I Åbo finns Jessika och Sabina. Mistu bor i Stockholm och Emil i Helsingfors. De är människor jag umgåtts med massor, de är mina vänner och jag älskar dem. Men jag träffar inte dem så ofta, jag pratar inte med dem så ofta heller. Vardagen är helt enkelt för snabb och lättgången. Det finns jobb att sköta, mat att laga, rum att städa, sängar att vila i, och en dator att obetydligt knattra på.

Det är konstigt, livet, hur ens vänskap kan få så många törnar av att kilometrarna ökar mellan oss. Vänskapen försvinner absolut inte, men den är inte lika påtaglig, inte lika vardaglig som den varit förut. Visserligen förändras livet och livssituationer, men nog borde man hålla bättre i de människor man trivs med? De som man vuxit upp med? De som man litar på, de som stått vid ens sida och gör det igen bara de får chansen?
Och med "man" menar jag då i det här fallet absolut jag. Det finns så många fina människor kring mig som jag vill värna mer om.
För fastän våra samtal genom telefoner och datorer blir kortare och allt för ofta artighetsfraser istället för djupa diskussioner blir det aldrig, aldrig, obekvämt och tyst när jag träffar er. För det är helt enkelt så rätt, helt som det skall vara, när jag är med er.

Så, det är väl bara att ta tag i distansen, mina 14 distansförhållanden behöver lite omvårdnad. Vilka förhållanden gör inte det?

* än så länge

typiskt

2010-09-19T21:39:00.002+03:00

Tji fick jag. Inte gjorde jag ingenting. Jag städade en del istället. Tydligen är jag allt för rastlös för att göra ingenting.

jag-tänker-inte-dag

2010-09-19T15:10:00.002+03:00

Ah, denna ljuvliga söndag*. Jag tänker inte göra någonting. Fast jag både kunde och borde. Jag tänker bara ligga här och äta lite kaka om jag orkar. Och sörja att mina tre livskumpaner satt sig på diverse färjor** och lämnat Åland. Så mycket tänker jag göra. För herre gud, inte orkar jag stiga upp, daska av mig och ta tag i dagen. Icke. Nej. Otänkbart.

* Obs, obs, ironi
** okej, Janne sitter väl inte på färjan ännu, utan håller på och lastar, men i alla fall