två och en halv timme senare

En bit på vägen har jag definitivt kommit, tror jag i alla fall. Det är bra att ha en mamma att kunna ventilera med. Men motigt är det, och jag har absolut ingen lust att höra med de andra studeranden hur länge det tagit för dem, jag känner mig gravt misslyckad för tillfället. Dock är det bara att acceptera, alla sätt är bra förutom de dåliga, och så får det väl ta den tid det tar. Men upp tänker jag inte ge.

den oanvända hjärnan

Jag har satt mig ner med en uppgift i en kurs om historievetenskap, alltså inte själva historien i sig (krig, fred, människor som levt) utan själva sättet att se på historia, hur vi lär oss, vilka metoder vi använder. Grammatiken kring historia kanske man kunde förklara det hela som.

I alla fall, bestämd och med krigsmasken på tänkte jag ta itu med Uppgiften och till min förskräckelse måste jag inse att jag inte förstår. Jag har alltid läst mycket, haft ett rikt språk, men nu, nu förstår jag inte språket. Det är så fruktansvärt många ord som jag inte använder mig av dagligen att jag inte får i hop det till en helhet. Och skammen och frustationen är mycket påtaglig.
Summa summarum har jag låtit min hjärna sjunka in i någonslags dvala och jag är inte längre van med det där enorma kunskapsflödet som studier medför. Fy för den leden.

effektiviteten effektiviteten

Det här med att fungera rationellt är tydligen inte min grej. Det mesta är kaos just nu, min todo-list är hemskt lång och övermäktig, och som vanligt är det kaotiskt hemma, saker överallt, pff. Då kunde man tycka att det är riktigt att sätta igång och städa upp allt, sätta sig ner framför datorn och göra alla kursuppgifter eller dylikt. Vad jag gör? Sorterar i alla tusentals mappar jag har på datorn, för det är ju definitivt livsnödvändigt.
Så istället för att ta itu med diverse skapar jag ännu mer, nya, måsten, murar på några varv på mina trösklar och gräver djupare ner i gropen.

den nya dieten

Vill du gå ner i vikt? Jag har lösningen!
Det ända du behöver göra är att söka upp en lämplig person med spysjuka och suga in alla bakterier. En kram, hektisk diskussion eller kanske lite kyssar på kinden kunde förmodligen göra susen. Sen är det bara att vänta ett tag och vips kastar du upp med 20 minuters intervaller.
Detta sysselsatte jag mig med i går, inte då kramandet, diskuterandet eller kindpussandet, nej spyendet! Från sex på morgonen till tre på eftermiddagen för att vara exakt.
Det är inte något jag rekommenderar, men förmodligen skulle det fungera. I dag är jag mest matt. Schack matt.

avgrundsvrål varvat med ynkliga pip

Ni vet den där känslan när man suttit och arbetat med ett kollage i säg, sisådär, fyra timmar, och är riktigt nöjd med hur bilden kommer fram. Och sen, mitt i allt, efter då, typ fyra timmar, fryser allt till is, inget går att göra och hux flux stänger programmet av sig själv. Så där bara. Pom, bang, krasch. Ni vet den känslan när bilden inte är sparad efter fyra timmars arbete och försvinner?

Den känslan är ganska påtaglig hemma hos oss för tillfället.




Ps. Jessika, det finns en viss risk att kalendern inte är helt och hållet klar i just den sekunden du kommer in genom dörren. Ds.

böcker böcker

Jag hade en tanke att skriva lite om alla böcker jag läst, så jag själv lätt kunde kolla upp om det skulle vara något.
Nu har jag en grym hög som är utlästa, men det här med att sätta sig ner och få det hela gjort är inte så högt prioriterat tydligen. Och jag tycker riktigt synd om er som faktiskt kikar in här, den dagen jag får det gjort, då är det nog bara att vänta på nästa inlägg om man inte tycker det är intressant att läsa om olika böcker. Det handlar inte om tre eller fem. Snarare tretton eller femton.

rörelse

Om vi säger så här, sen tvåan i gymnasiet har jag väl inte direkt motionerat nåt vidare. En del sporadisk ridning samt någon springtur också det då och då. Och så galet dansande vid diverse tillfällen. That's about it.
I går höll en vän cirkelträning som jag lovat komma på. På grund av ovannämnda orsaker fasade jag en hel del för passet, min kondition är ju inte direkt överväldigande bra. Nåväl, det var riktigt roligt, ganska så jobbigt, men framförallt otroligt skönt att ha klarat av alltihop.
Men herre min je vad jag är slut i dag (för alla Österbottningar; jag har tagit begreppet limin till HELT nya vidder). Jag känner av alla möjliga muskler som jag inte ens visste att jag hade.
I går var det underbart härligt att röra sig, i dag, däremot, är det inte fullt lika härligt att röra sig.

tick tack

Karln min kom hem i dag och nu ligger han och sover. För en hel evighet sen tyckte han att det skulle lämpa sig att sova i fyra timmar. Okejdå, han är trött efter en hård arbetsvecka jag kan väl vänta med att umgås.

Nu har jag då väntat i evigheternas evighet, trodde jag. Tydligen har jag två timmar och tjugo minuter kvar av lydigt vänta utan att störa.